Sysselsättning

Vädret är inget vidare, Leif är på bridgetävling. Vad ska jag göra? Vattnade blommor, tvättade en omgång. Jag gillar att baka men matbröd gjorde jag häromdagen. Då gav jag mig på något jag inte gjort förut – bakade wienerbröd! Det var ett evigt vikande och kavlande. Sen är ju wienerbröd bara goda nybakade och jag trodde inte att Leif och jag skulle sätta i oss tjugo stycken i kväll. Så jag gräddade fyra och la resten i frysen. Styckfrysta, färdigjästa bara att sätta in i ugnen.

En bild på de gräddade. De skulle vara kammar, men ändrade visst form.

PS De var jättegoda!

Julafton på tu man hand

Vi firade ju julen med barn och barnbarn för en vecka sen, så i går på julafton firade vi med varandra. Det blev en så lugn och skön dag. Kalle Anka, bastu, ett minijulbord med det viktigaste på, Karl-Bertil Jonssons julafton. Vad kan man mer begära? Snö ute kanske, men vädret kan man ju inte göra så mycket åt.

Det viktigaste, skinka, Jansson, köttbullar, sill, potatis, rödbetssallad och grovt bröd. Det finns visst en leverpastej också utanför bild. Öl och en liten snaps till.

Storleksproblem

Förr hade jag alltid koll på vilka storlekar jag hade i olika kläder, men nu när jag lagt på mig vikt (dockors order) så har jag problem. I-landsproblem! Till exempel BH. Efter att ha gjort ett par felköp gick jag idag till en underklädesaffär. Tänkte jag skulle få lite proffshjälp. Och det fick jag verkligen! Fick tag på en jättebekväm och snygg BH. Men jag hade inte tagit ut den om jag skulle letat själv. Kupstorlek F! Det trodde jag var Dolly Partons storlek! Men den var inte för stor fast jag brukar ha C. Men hon som var i butiken sa att den hade lite små storlekar. Lite! Det är ju inte vad som står på etiketten som är viktigt utan hur den känns att ha på. Och det kändes jättebra. Köpte en puderfärgad, hade velat ha en svart också men den var slut i min storlek. Men ska nog be henne beställa en svart också.

Kontrast

I förrgår blev jag fotograferad vid en juldekoration i Miami Beach i full sol och ca 30 graders värme. I går kom vi hem till Vislanda och det var minusgrader, hade varit blötsnö som frusit på gator och gångbanor till knagglig isgata. Vägen hem kändes mycket lång trots att den bara är ca 300 m. Hemma i garderoben står mina dobbkängor! Önskade nästan att skicka hem Leif att hämta dem om jag inte riskerat att frysa ihjäl under tiden. Dessutom var Leifs dubbkängor i samma garderob och väglaget var väl lika besvärligt för honom. Så det var bara att försiktigt dra iväg med hjulväskorna. Deras små hjul är inte heller avsedda för det underlaget!

Trötta efter en nattflygning utan sömn och jetlaggade lyckades vi ändå hålla oss vakna, Leif till halv tio och jag en halvtimme längre. Sen sov vi 12 timmar och vaknade pigga och utsövda!

Fotot taget i söndags i Miami Beach

Lite konst

Har ju nämnt att fartyget är fullt av konstnärliga utsmyckningar, och väldigt smakfullt också. Det är en njutning att gå omkring och bara se på den fina designen i varenda del av båten. Men jag börjar med vad vår hytt-betjänt, den trevlige indiern Nasareth gjorde med handdukarna han la in på rummet varje dag.

Sen ska jag göra en rundvandring och visa några exempel från båten.

En promenadväg på fjortonde däck.

En bubbelpool, ja, den är överst i ”glasstruten”

En plåthäst i naturlig storlek

Örtodling. Här hämtade man kryddväxter framför allt till drinkar

Rooftop garden

En konstnär som kanske varit lite för generös med den blå färgen!

En interiör utanför ett par av restaurangerna

Julpynt.

Min förväntan på en lyxkryssare som utgår från Miami (även om den seglade under bekvämlighetsflagg, Malta) var att den skulle vara kitschigt lyxig, med mycket guld och glitter och sånt, men det var det inte, mycket sparsmakat i stället. Till och med julpyntet var diskret.

På båten

Oj, så effektiva de var när man skulle ombord på båten! Där har ni något att lära, flygplatsbyråkrater! Trots att det var biljettkontroll, passkontroll och säkerhetskontroll var det inget köande! Det gick smidigt hela vägen. Och oj, vilken stor båt! Man skulle behöva kompass och karta för att hitta! Vi delar den upplevelsen med flera, vi går runt och irrar mellan de olika däcken. Men båten är jättefin, mycket smakfullt inredd. Och aktiviteter hela tiden om man har lust. Meningen är väl att man ska plocka just sina egna russin ur kakan och få de upplevelser man önskar.

Före vi kom ombord på fartyget övernattade vi i Fort Lauderdale. En morgonpromenad på stranden i soluppgången avnjöts.

Vi har all inklusive och det finns fyra restauranger att välja mellan, och en stor bufférestaurang som är öppen hela dagen om man blir sugen på stort eller smått. Fritt drickande också, men bara det som kostar under nio dollar. Visar sig att vår taskiga kronkurs slår emot oss. Nästan inget med alkohol i kostar under nio dollar och det blir nu nittio kronor. Men man behöver bara betala mellanskillnaden.

På tal om priser. Hotellet som vi bodde på första natten hade inte frukost inkluderat. Så vi gick ut på stan för att hitta något till hyfsat pris. Vi hittade en pizzeria som erbjöd frukostbuffé för 28 dollar per person! Nej! Vi går tillbaka till hotellet! Där betalade vi ”bara” 19 dollar!

I dag har vi börjat dagen med fem varv runt motionsspåret på översta däck. Det blir två km. Sen anlände vi till Key West. Hemmingways gamla hemort. Där gick vi en promenad och hamnade på Sloppy Joes Bar, Hemmingways stambar, där var vi ju tvungna att ta en drink. Ett shopping gjorde vi också, min ena sandal hade gått sönder så vi köpte ett par nya. Det blev ganska enkla, av flip-floptyp men med glitter.

Sloppy Joes Bar – och Hemmingways.

Har inte badat i någon av poolerna än, men suttit och läst i solstol har vi gjort. I eftermiddag ska vi höra ett föredrag om konstens historia under 30 000 år, efter middagen se en akrobat-föreställning och kanske en konsert efter det. Om vi inte somnat.

Tisdag 26/11

Eftersom vi inte har internet kan jag inte publicera ett avsnitt om dagen, men jag kan ju skriva dem. Vi somnade inte så tidigt i går, utan hann med både föredrag, middag (alltid trerätters), akrobatföreställning (fantastisk), och en stunds njutning i en av barerna. En där de hade njutbar musik på njutbar nivå. Kom faktiskt inte i säng förrän halv elva. Och sov till över sju. Vi har vänt på dygnet. Återstår att vända tillbaka om en vecka.

Tog de fem varven på översta däck i dag också. I dag har vi ingen landkänning. Har suttit på ett soldäck och läst. Ätit lunch i den rikliga bufférestaurangen och varit en stund på konstauktion. Men den var så amerikanskt hurtig och gapig att vi gick innan den egentliga auktionen började. I går när vi var på konsthistorieföreläsningen fick man lotter vid entrén och vi vann ett konstföremål som vi inte sett ännu. Men vi ska träffa konstfirman i kväll och komma överens om hur den ska fraktas hem och vad det ska kosta. Är det för dyrt i förhållande till vad det är blir det inget av. Känns lite skumt!

Mina fördomar om vad slags folk som åker på kryssning har spruckit. Här finns alla slags människor, gamla och unga, handikappade och barnfamiljer, från alla världens hörn. Folk åker omkring i rullstolar och elmopeder överallt, det är väl anpassat.

Motionsslingan

En av poolerna. Lägg märke till konstutsmyckningen på väggen bakom. Det fanns mycket konst, överallt.

Torsdag 28/11

Kan man säga att man är ruinerad när man sett på ruiner två dagar i sträck? I går var vi framme i Mexico, första gången för mig, tredje tror jag för Leif. Vi la till i Costa Maya Port på Yucatánhalvön, och (vi som valt den här utflykten) tog oss med buss till ett område med pyramidruiner sen långt före européer kom hit. Mayafolket hade både skriftspråk och matematiska uträkningar. Bl a gjorde de en kalender som varade i 5000 år, tog slut häromåret, tror det var 2012. Då börjar man bara om på nästa 5000 år! Det var intressant att lyssna på guiden som kunde ge oss en hel del kunskaper vi inte hade förut.

En av pyramiderna. I området fanns också en del fina djungelträd som måste fotas

Efter pyramiderna första dagen åt vi lunch vid en lagun där man också kunde bada.

I morse la vi till på en annan mexikansk destination, Cozumel. Där hade vi valt ytterligare en ruinutflykt. Det var en längre resa, först en gropig färjetur och sen en rätt lång busstur. Men en rolig guide som själv var delvis mayaindian. Man förstod bara ungefär hälften av vad han sa för ha pratade fort och engelska var inte hans modersmål, men han hade sympatiskt nog mikrofon och vi hade hörsnäckor. Detta var ett större område, med mer restaurerade ruiner och en jättelik bollplan från den tiden. Det intressanta var att bollspelet stod mellan två lag och lagkaptenen för det vinnande laget som ”belöning” blev halshuggen! Zlatans karriär hade blivit ganska kort! Hur kunde det vara en belöning? Jo, det var en ära att offras till gudarna! Guiden sa en sak som jag tyckte var klok. Han beskrev hur olika folkslag blandats i landet, Maya och Azteker, spanjorer och andra europeer, asiater m fl. ”Så vi är som tuttifrutti både kulturellt och genetiskt och det är väl bra!”

Ett stiligt par framför en stilig ruin. Inte två gamla ruiner framför en ännu äldre!

Vinsten som jag var skeptisk till var en serigrafi, där vi fick välja mellan fyra. Vi var helt överens om vilken som var snyggast, så nu kommer den att skickas till vår hemadress. Så det var väl inte så skumt.