Hemma

I går var vi hemma vid femtiden, efter en hemresa som tagit ungefär ett och ett halvt dygn. Sömnen under den tiden hade varit mycket sporadisk för att inte säga obefintlig, 10 min här och där, det går inte att sova på flygplan. Var heltrötta när vi kommit hem, tänkte vi skulle kämpa oss vakna ett tag för att rätta till tidsskillnaden, det är ju inte kul att vakna och känna det som om det var morgon vid tretiden. Leif gav upp ca 18, då la han sig och somnade och sov till ca kl 6 i morse. Själv kämpade jag mig igenom ett missat tv program på svtplay och la mig vid halv åtta. Steg upp efter tolv timmars sömn, vaknade till ett par gånger under natten, men somnade snabbt om igen. Så det gick rätt bra att vända tillbaka dygnet. Nu ska jag ta itu med dagens årsmöte i PRO, tur jag sovit gott.

Måndag morgon kl 0700

Och så var det sista dagens morgon. Det blir ju alltid en sån. I går kväll när vi skulle äta middag kände vi oss lite trötta på allt ris och all (visserligen jättegod) vietnamesisk mat och beställde hamburgare med pommes frites. Det var potatisabstinensen som tog över. Hamburgarna var jättefina, det har ett bra kök här som klarar mat av många nationaliteter. Och restauranghamburgare är ju alltid av en annan kvalitet än McDonalds. Jag vet inte om vi påverkade folk, men jag såg att fler än vi beställde detsamma. Bland andra vår trevlige svensktalande guide som är kines. Född och uppvuxen i Peking, men boende i Sverige sen 18 år tillbaka. Jobbar på reseföretaget som vi åker med. En kul och entusiastisk kille som givit resan även en kinesisk tuch.

Vi är glada att ha gjort den här resan, Leif är glad att jag lyckades bli övertalad. Ett fascinerande land som håller på att lyfta sig ur fattigdom och liksom Kina släppt på den stränga kommunismen, även om det fortfarande är kommunismen som styr. Men här finns allt från McDonalds till annat västerländskt kommersiellt.

Trevligt resesällskap har vi också haft, vi har varit 25 pers från Växjö med omnejd.

Det intressantaste var nog tunnlarna i Cu Chi, även om det också var det otäckaste. Våra lokalguiders berättelser var naturligtvis intressanta och också tämligen objektiva, men båda var ju födda på 80-talet, alltså rätt långt efter kriget. Som ”Hanks” från Saigon sa: Kriget har varit, det är ju ett historiskt faktum, men vi måste ju jobba för framtiden.

Det mest spännande var trafiken i Hanoi och Saigon. Att så många motorcyklar, bilar, bussar, lastbilar och cyklar kunde smidigt samsas i detta kaos. Och att det stämde att man kunde gå över gatan bara man gick målmedvetet med bilar och mopeder framrusande både framför och bakom och väjande för fotgängare.

Tack Phoenix researrangör, tack våra underbara guider, det har varit en oförglömlig resa!

Några bilder från resortens vackra park

Söndag 24 feb

Eftersom vår resa avslutas med tre dagar på en resort har jag inte mycket spektakulärt att berätta. Men gårdagen började vi med en promenad bara för att röra på oss lite. Det var varmt redan vid halv åtta på morgonen även om det var lite mulet. Stor och variationsrik frukostbuffé när vi kom tillbaka. Eftersom vi bokat in oss till kvällens barbecue-fest tänkte vi att vi äter rätt ordentlig frukost så behöver vi ingen lunch.

Dags för sol och bad. Vi valde ett par solstolar som låg i skuggan av kokospalmerna, vinterbleka som vi är. Rejält med solskyddsfaktor på. Vi var väl där från ca kl 11 till halv tre. Härligt att se och höra vågorna fräsa in mot land och se kitesurfarnas konster ute bland vågorna. Vi badade också, men det var knappast simbart, vågorna slog omkull en hela tiden. Men härligt. Varmt vatten, säkert en 27-28 grader. Simma fick man göra i poolen, ungefär samma temperatur.

På kvällen barbeque! Stort sortiment av skaldjur som grillades, kyckling som grillades, massor av fina vietnamesiska sallader, ris, nudlar och ett rikligt frukt- och efterrättsbord. Fantastiskt gott och man fick äta hur mycket man ville av vad man ville. Nu har jag kollat notan och hela kalaset kostade för oss två 350 kr inklusive öl. Klart överkomligt.

Bougainvillian blommar vackert i parken runt resorten

Så här kan man göra med sina hibiskusblommor om man har gott om dem, låta dem flyta i en vattentunna.

Här är råvarorna till grillningen upplagda i en båt

Min andra portion

Fredag 22 feb

I dag har vi nästan inte gjort någonting. Vi åkte buss drygt fyra timmar för att komma till en resort vid sydvästkusten, Mui Ne. Här har nu tre dygns fritid att koppla av efter den ganska intensiva resan. En riktig oas ända nere vid stranden. Med ett antal vackra hus i en lummig park runt en swimmingpool. Vi möttes av musik och en välkomstdrink i entrén. Sen har vi bara slappat, ätit och umgåtts med medresenärerna.

Skapligt hotellrum!

Leif på väg ner till poolen

Torsdag 21 feb

Det här var en dag då man kunde välja mellan att stanna kvar i stan på egen hand eller åka på Mekongfloden. Naturligtvis valde vi utflykten. Det gäller ju att få med så mycket som möjligt när man nu åkt till andra sidan jordklotet.

Buss först, ett par timmar. Sen båt, ungefär av busstorlek, inga säkerhetsvästar. Vi stannade vid en ö där de hade biodling. Vi fick honungste. Sen var det dags för kultur, en grupp spelade och sjöng för oss. Nästa anhalt en fabrik där man gjorde godis av kokosnötter. Det var riktigt gott, inte så sött. Vi köpte en påse. Där hade de också ormsprit, spritflaskor med en orm i. Vi erbjöds att smaka men vi avstod. Men flera i vår grupp provade på. Ingen köpte dock.

Dags för nästa äventyrlighet. Åka låg roddbåt i en av deltats flodarmar. Båtarna rymde fyra passagerare och var ranka som kanoter. De roddes av två vietnameser, en fram och en bak. Där fick jag årets komplimang. Den unge killen som rodde framtill, jag satt längst fram, sa ”You are very beautiful, madam.” Det lyfte mig för resten av dagen även om jag vet att det bara är en klyscha. Inte här heller behövde man ha flytväst.

Sen lunch på en av öarna. En fisk som hette elefantöra var ställd på bordet. Den användes i vårrullar som gjordes vid bordet. Det var första rätten, sen kom det in ett antal till.

Åter till hotellet, det tog en stund i den röriga trafiken. Kvällen fri för egna initiativ, vilket för oss betydde en promenad i en underjordsmarknad där man kunde handla allt möjligt och äta mat från alla Asiens hörn plus pizza. Vi var inte hungriga utan nöjde oss med en öl.

På vägen rastade vi i en underbar trädgård där jag fotograferade den här vackra blomman

Lite frukt att äta medan vi blev underhållna

”Far jag kan inte få upp min kokosnöt”. Kanske hade Povel behövt ett sånt här spjut

Leif är ute på en balansövning, jag nöjde mig med att balansera mig i och ur båtarna.

På väg ner till första båten. Mekongs smutsiga vatten i bakgrunden.

Den fula fisken vi fick till lunch. Men den var god.

Onsdag 20 feb

Vi avslutade tisdagen med att flyga inrikesflyg till Ho Chi Minh City, eller Saigon som det hette förr. Och i var mans mun fortfarande. Jag tänkte att inrikesflyg, det är väl något litet turboprop-plan, ungefär som vi åkte till Riga i. Nejdå, det var en stor Airbus som tog 350 passagerare. Och inte nog med det, Leif kollade på avgångstavlan och såg att det var 14 flyg mellan Hanoi och Saigon på 45 minuter.

Vi checkade in på Liberty hotel vid midnatt så det var bara att gå till sängs. Lite sovmorgon på onsdag morgon, kl nio gick bussen ut på en stadsrundtur. Det gick inte fort. Trafiken är helt galen. Staden har åtta miljoner motorcyklar och de verkar vara ute allihop samtidigt. Men trafiken flyter på rätt smidigt ändå, de är jätteskickliga på att manövrera. Vietnam har högertrafik men motorcyklarna får köra på vilken sida de vill, och det gör dom. Om man ska gå över gatan så är det bara att gå, målmedvetet och inte för långsamt och man blir inte överkörd fast det vimlar av bilar och motorcyklar runt en

Vårt första mål på rundturen var presidentpalatset där presidenten bodde till 1975, då landet enades, kommunistpartiet tog över styret och den enda presidenten fanns i Hanoi. Sen dess har det varit museum. Sen åkte vi till postkontoret, de har inte avskaffat dem. Det var både museum och fungerande postkontor

In i bussen igen och färd till lunch hos ”Svampmannen”. Han odlar själv sina svampar och tillagar dem på alla möjliga smakliga sätt. Det var som alltid på den här resan jättegott.

Sen var det dags för ett ” måste” på en resa till Saigon, Viet Congs tunnelsystem för gerillakrigföring. Ett underjordiskt system av tunnlar på sammanlagt 25 mil. Med dolda, hemliga öppningar. De som ville fick krypa ner och ta sig fram 10 meter för att känna hur det kändes. Jag avstod. Leif också. Han är ju lite större än vietnameserna som byggde tunnlarna. Och inte ens för dem var det full takhöjd. Detta var ett besök som var intressant men skakande.

Presidentpalatset i all sin lyx.

Postkontoret. Påminner lite om tunnelbanan i Moskva

En av resenärerna testar en av de hemliga tunnelmynningarna. Det är inte så lätt att komma upp heller.

Tisdag 19/2

I dag var det också tidig väckning, men vi försov oss en kvart och missade morgonens Tai-chi. Efter tidig frukost var det dags att ta på flytvästar igen (det var obligatoriskt när man var utanför stora båten). En båttur till en av öarna där det fanns en droppstensgrotta. Den låg oländigt till, många vingliga och hala trappsteg upp. Leif gav sig upp där, men jag och några till valde i stället att gå till en strand. Det var en fin sandstrand men badförbud. Vädret var inte badinbjudande i alla fall, mulet och lite blåsigt. Tillbaka till stora båten för utcheckning och brunch.

Åter till bussen, tillbaka till Hanoi. På vägen besökte vi en pärlodling. Det var kul, man fick se hur man lade i startgruset i ostronet och hur man skördade pärlorna. Sen fick vi gå genom butiken där de försökte pracka på oss resultatet. Jag köpte inget, men några handlade.

Åter buss, kaffe och toalettstopp på vägen. I bussen berättade vår lokale guide ”Hero” om sin far som deltagit i kriget som Vietkong-soldat, blivit sårad, räddad av en amerikansk läkare, tagen som krigsfånge efter ett par månader på sjukhus, tillbringat tre år i fångläger innan kriget var slut. Han sa alltid till sina barn att i krig finns inga vinnare. Det var en mycket gripande berättelse. Han slutade med att vi nog får höra en annan berättelse om vi frågar någon från andra sidan. Det var en jättefin kille vi hade som guide i Hanoitrakten, tyvärr har vi fått säga adjö till honom nu, det blir en annan lokalguide i Saigon.

Jag gick till stranden i stället för att klättra i grottor

Pärlodlingen