Skadeläge

Allt beröm jag öst över min operation, kan jag fortsätta med. Men det är inte kul när batterierna börjar ta slut. Innan operationen försämrades ju balans och rörlighet långsamt så att man vande sig vid tillståndet, nu har det kommit hastigt på ett par veckor och då far jag på i min vanliga takt. Vilket resulterar i att jag ramlar. Ramlade ett par gånger på Rysslandsresan men utan skador. Men den här veckan ramlade jag först i måndags och slog i höger kindben rejält så det svullnade upp. Inget blåmärke dock, det trodde jag det skulle bli. Och sen i går, torsdag, snubblade jag på vår trappa och lyckades slå hål på ögonbrynet på vänster sida så jag fick åka in och sy ihop det med nio stygn. Neurokirurgen i Lund har meddelats och jag står i en prioriterad operationsköer för att byta batteri. Har sagt att jag sitter på en stol till det är gjort, men det kommer jag ju inte att göra.

Här kommer ett foto. Jag ser ut som en boxare, de brukar ju också få mosade ögonbryn.

Rysslandsresan del 2

13 juni I väntan på ankomst till Moskva hade vi det lite lugnt på förmiddagen. Katarina fullföljde sin föreläsning om livet i dagens Ryssland strax före lunch anlände vi till Moskva,en storstad med bortåt 12-13 milj invånare. En stad som nog överraskade oss alla. En modern storstad med vackra parker och pampiga byggnader. Och så lärde guiden oss ett uttryck ”A-B-C” ”Another bloody church”! Vi började med att bekanta oss med Kreml. Kreml betyder fästning så det har funnits många Kreml i Ryssland, men det är ju Moskvas Kreml som är känt för oss i väst. Jag trodde det bara var en stor, tung fästning, men det innehöll en hel liten stad med torg och parkanläggningar. Ett av torgen var kantat av kyrkor, en för begravning, en för dop, en för vanliga gudstjänster mm. Det var då vi fick lära oss ABC.

Kreml-muren, en liten del

Arsenalsbyggnaden från när man beväpnade sig för att kunna försvara sig mot svenskarna

”Another bloody church”

Parkbilder inifrån Kreml. Leif lutar sig emot Gagarin-eken

Två exempel på när skrytsamheten övergår förståndet. Kanonen är för tung för att flytta och varje kula väger ett ton, så den går inte så snabbt att ladda. Klockan är så tung att den inte gick att få upp i tornet!

På kvällen kunde vi följa med på en tur ”Moskow by night”. Den innefattade framför allt en visning av Moskvas tunnelbana, men också en rundtur i ett upplyst kvällsmoskva. Det märktes att den lokale, engelsktalande guiden var stolt över neonbelysningarna som i vilken storstad som helst. Och så påstod han att Moskva var mycket säkert, man har fått bukt med småkriminalitet som rån och sånt. Bovarna följde med Putin högre upp i maktsfärerna sa han, och där tjänar de mer än på att råna oss. På Stalins tid hade väl ett sånt uttalande gett 25 år i Sibirien! Ner i tunnelbanan alltså!

Nedersta bilden tog jag för att det var markerat en ”selfie-spot” på golvet framför porträttet av Lenin, så då fick man ju lyda.

14 juni Stadsrundtur i Moskva. Per buss och så stannade vi ibland för att röra oss per fot. Först åkte vi med bussen genom områden där man bygger högt och spektakulärt, en trend som finns i många storstäder i världen i dag. Sen var det dags för – vadå, en kyrka! Kristi Frälsares katedral. Den revs under kommunisttiden och man byggde en simbassäng i stället. Men efter Sovjetunionens fall beslöt man att bygga upp den igen och jag tror den var klar 1999. Vi skulle avsluta med Röda torget, men det var avstängt, kanske på grund av fotbolls- VM, staden var full av skräniga fotbollssupportrar.

Så här nära Röda Torget kom vi.

Turen avslutades med ett besök på varuhuset Gum, där vi tog en fikapaus. Och gick ner och kollade den antika toaletten. Den gick i stil med både tunnelbanan och Eremitaget, mycket guld

Efter den gemensamma turen fick vi som ville stanna kvar i stan och sen ta oss tillbaka till båten med tunnelbanan. Det var vi några som valde att göra. Vi gick tillsammans med Susanne och Johnny från Höör. Först traskade vi fram med hjälp av Johnnys lokalsinne och en karta som jag hade för att hitta en gågata vi sett från bussen. Det gick bra, sen strosade vi gatan fram Susanne och jag kollade lite butiker. Började kännas dags för lunch och vi valde på vinst och förlust ett som hade en trevlig uteservering. Leif grymtade lite, men inte med någon kraft bakom utan han slog sig också ner.och där var katastrofal service. Man fick vänta jättelänge, först på ölen, sen på maten. Susanne fick sin mat först. När hon ätit upp kom min och Leifs mat. Efter en stund kom kyparen med en rätt som han påstod att Johnny beställt, den var dubbelt så dyr. När Johnny tog i på skarpen och sa att han ville ha det han beställt så fick han inget alls. Men vid det laget hade jag och Leif också ätit upp, så vi betalade vad vi fått, ingen dricks, och så tog Johnny någon slags kebabrulle från ett hål i väggen i stället.

Dags att försöka oss på hemfärd med tunnelbanan. Vi kände oss trygga, hade ju köpt en karta som också innehöll tunnelbanelinjerna. Katarina hade präntat i oss att stiga av vid näst sista stationen på linje 2. Och det gjorde vi, enligt vår karta. När vi kom upp kände vi inte igen oss, visste inte var vi var. Lurade till sist ut att vi stigit av en station för tidigt. Hur kunde det komma sig? Nåväl vi traskade de kilometrarna vi inte åkt tunnelbanan och väl ombord på båten konfronterade vi Katarina om hennes instruktion om den näst sista stationen. Det visade sig att vi fått en gammal karta, det som på vår karta var sista stationen var numera den näst sista. Metron var utbyggd en station!

15 juni Hemfärdsdag. Vi hade väckning kl 5 för att åka till flygplatsen kl 6. Det visade sig vara onödigt tidigt för flyget var försenat så det gick inte förrän ca 10.15. Därför fick vi bråttom vid bytet i Riga, men vi som skulle till Köpenhamn kom i alla fall med vårt plan i sista minuten. De som skulle till Göteborg och Stockholm missade tydligen sina anslutningar. Rigas kaos ställde tydligen till det med bagaget för i Köpenhamn kom inget bagage till någon i vår grupp utom till mig. Bara att anmäla och hoppas att de hittar väskorna snart. Jag brukar tvätta våra kläder direkt vi kommit hem, men vi hade packat smutskläderna i Leifs väska så nu blir det lite respit på det. Tyvärr hade jag lagt min necessär där också, men jag får klara mig utan smink. Deon löste jag med att ta Leifs i dag, får väl dofta manligt ett par dar.

Ja detta var berättelsen om vår kryssning från St Petersburg till Moskva. En mycket givande resa som lärde oss massor om Ryssland historiskt och Ryssland i dag.

Rysslandsresan

6 juni, nationaldagen. Vi startade från Vislanda i morse kl 10. Åkte tåg som utan missöden kom punktligt till Kastrup, flög därifrån till Riga och så vidare till St Petersburg. Där vi tog in på det fartyg, MS Anton Chechov som skulle bli vårt hem de närmaste 10 dagarna. En liten hytt som gav känslan av husbil, men vi har ju alltid sagt att husbilen är ”compact living” och det är väl båtar också. Vi får röra oss i skift i hytten. Men det ska nog bli bra, vi har ju inte gett oss ut på det här kryssningsäventyret för att sitta i hytten. I morgon och på fredag ska vi turista här i St Petersburg, sen kastar vi loss för att ge oss ut på floder och sjöar.

Fartyget Anton Chechov

7 juni. Vi har sett St Petersburg både i ordnad form per buss och med guide för att sedan stanna kvar i stan när bussen återvänder till båten för lunch. Vi går ihop med ett par från Höör och hittar en liten restaurang som erbjuder ryskt cuisine. Det blir en alldeles lagom lunch, de tre andra äter soppa och jag tar en Cesarsallad. Sen letar vi oss fram till Newskij Prospekt, den lååånga paradgatan som är berömd. Den strosar vi fram i det kyliga och blåsiga vädret. Avslutar med att testa tunnelbana och buss tillbaka till båten.

Vad såg vi på den organiserade turen då? Ja förutom att vår guide, Katarina, berättade stadens historia för oss så stannade vi till vid Smolnyinstitutet för ärevördiga damer, vid Marsfälten och såg den okände soldatens grav och ”Vår frälsare uppå blod-katedralen”. Tyvärr var huvudtornet under reparation så det var inbakat i plast.

Från Marsfältet såg vi också ingenjörspalatset. Många pampiga hus finns här.

Vår duktiga guide Katarina

Nästa stopp var vid ett par monument jag knappast ville fotografera. De restes av Peter den store när han kastat ut svenskarna från trakten. Det här området var ju svenskt under våra ”storhetsdagar”. Men de fick ett foto ändå. De låg nere vid Nevas mynning där den mynnar ut i Finska viken.

Sista stoppet på den guidade turen var Isakskatedralen, en av världens största, men numera museum. Många kyrkor ”avkristnades” ju under kommunisttiden.

Monumentet över att ha givit Karl XII ”på moppo”

Utsikt över floden Neva

Isakskatedralen

På kvällen kom vi i samspråk med ett par som råkade nämna att de spelade bridge, så vi satte oss med dem i baren och spelade några omgångar.

8 juni Lugn förmiddag för oss som inte bokat den frivilliga utflykten på förmiddagen. Vi äter frukost och går sedan en långpromenad i det fortfarande kyliga, men lite mindre blåsiga vädret. Förmiddagskaffe på båten, en stunds läsning resp korsord, lunch och sedan dags för dagens begivenhet, Eremitaget. Först tog det en timme med buss att komma dit, trafiken är tät på gränsen till infarkt. Sen var det otroligt mycket turistgrupper där, jag hade nog aldrig givit mig in den trängseln om jag fått bestämma själv. Och visst var det imponerande pampigt, men en stressig lokalguide jagade oss runt med en fruktansvärd frenesi, vi fick bara se gamla samlingar och inte det moderna som också finns där. Efter en och en halv timme var vi klara och satte oss i bussen för en timmes återfärd med bussen. Ja detta blev rätt negativt, men lite vackra bilder ska väl lätta upp berättelsen.

Lite interiörer från Eremitaget

9 juni. Vaknade tidigt, kl 6, och gick upp och duschade. Sen gick vi upp på övre däck och såg på dem som hade morgongymnastik. Det kanske vi skulle hoppat på så vi blivit lite varmare. Efter frukost var det sångövning, vi fick lära oss två ryska sånger, Kalinka och Katusha. Efter det föreläsning om rysk konst och kultur. Klockan 12 var det dags för första slussen. Den var större än Göta Kanals!

Efter lunch kom dagens större begivenhet. Vi lade till vid hantverksbyn Mandragi, där vi först fick grill-lunch och sedan fick ströva omkring på egen hand. Där fanns en mängd hantverksbodar, men vi köpte inget, bara ögonshoppade. Det fanns också ett vodkamuseum med 2500 olika sorters vodka men vi tittade bara in genom dörren. De ville ha inträde och så intresserade av vodka är vi inte. I kväll har vi haft ett musikquizz med gamla godingar. Vårt lag lyckades skrapa ihop 14 poäng av 25 möjliga, det var vi nöjda med för varje melodislinga var ca 40 sekunder.

Lite kyligt på soldäck

10 juni. Väcktes tidigt, halv sju, men vi var redan vakna. Kl åtta skulle vi vara klara för att gå av båten och besöka ett världsarv. Ön Kichi i Onegasjön. Ön har några träkyrkor med lökkupoler, helt byggda i trä. De största ska ha 22 lökkupoler men den var under reparation. På ön fanns en del andra träbyggnader också. Kyrkan under reparation var sommarkyrkan men bredvid stod en mindre vinterkyrka och den fick vi gå in i. Där framförde tre munkar (präster?) en liturgisk sång utan stöd av något musikinstrument. Det var fantastiskt. De tre rösterna lät nästan som en kyrkorgel. I byn köpte jag en katt i trä som jag tyckte var roligare än de eviga ryska dockorna.

Tillbaka på båten satt vi en stund på soldäck, sen hoppade jag på erbjudandet med en kurs i ryska. Den hölls av Katarina, vår guide. Knappt var den slut så var det dags för nästa aktivitet, besök på kommandobryggan. Det var intressant. Utrustningen var inte toppmodern men båten var ju byggd på 70-talet. Sen dess hade den utrustats med gps, för säkerhets skull både en amerikansk och en rysk.

Lunch

Vi tog ledig eftermiddag, annars hade man kunnat se första delen av en tre timmar lång dokumentärfilm om Rysslands historia. Men andra sånglektionen ville jag ju vara med på. Vi ska uppträda med sångerna vid avslutningsmiddagen!

Efter middagen fick vi njuta av en konsert med klassisk rysk musik. En tvåmannaorkester med ovanlig sättning, piano och kontrabas. Riktigt njutbart!

Lökkupolerna stod på marken under reparationen så man kunde se hur de var gjorda. Helt i trä, asp, otroliga

Vinterkyrkan var intakt

11juni. Lite sovmorgon jämfört med gårdagen. Språklektion efter frukost. Lite bridgeoch sen .var vi framme vid dagens strandhugg, byn Goritsy. En kvarts bussfärd tar oss till Kirrillo-Berlozioskijklostret. Det är till arean Rysslands största, men i dag bor där 20 munkar, det var stängt under sovjettiden. Som vanligt var där åtskilliga turister, men upplevelsen av stress och trängsel var inte alls densamma som på Eremitaget. Vi missade möjligheten att bli 10 år yngre, det skulle man bli om man badade i sjön bredvid klostret. Men ingen hade baddräkt med sig. Däremot kunde vi som förstagångsbesökare bli av med en belastande synd i och med att vi gick igenom en speciell port, så det gjorde vi naturligtvis

I eftermiddag ska vi få en föreläsning av Katarina om livet i dagens Ryssland och en konsert med ryska romanser avslutar kvällen. En vodkaprovning är inlagd men vi har inte köpt biljetter. Kanske går vi dit för att höra om vodkans historia.

Neeej! Jag råkade trycka på fel knapp och två dagars text försvann!

Nu gäller det att komma ihåg ungefär vad jag skrev. Katarinas föreläsning var intressant. Hon började lite med sin familjs historia, bl a någon släkting som dömdes till 25 år i Sibirien efter ett förfluget skämt om Stalin. Vodkaprovningen deltog vi i på så sätt att vi lyssnade på föreläsningen som var kul och tittade på när andra provade.

Porten som befriade oss från en synd

12 juni. Denna dags strandhugg var lilla staden Uglich, en fästning med rötter i 900-hundratalet. Staden har varit, och är i viss mån än, centrum för ur-tillverkning i Ryssland. Historien är blodig. Den åttaårige arvsfursten till tronen mördades av två hantlangare till en annan tronpretendent. Tack vare att klockaren var uppe i kyrktornet kunde han ringa varningssignal och några män från byn fick fast förövarna och slog ihjäl dem. Detta gillades inte av tronpretendenten utan de männen straffades med att skickas till Sibirien. Men även klockan i klocktornet som kallade på männen från byn befanns skyldig och sändes till Sibirien. En kyrkklocka! Den är numera återbördad till kyrkan.

När vi återvänt till båten var det lunch och sedan generalrepetition inför vårt kötframträdande på kvällen.

Ett lotteri med vinst på varje lott anordnades av båtens souvenirshop. Min vinst blev en fotobok över just den här kryssningen. Jättebra vinst! Andra vann julgransprydnader eller små vodkaflaskor mm.

Flickorna som höll i lotteriet, klädda i fina traditionella dräkter

Och så var det då dags för konsert. Tyskarna inledde, vi släpptes upp som fjärde uppträdande. Började med imse vimse spindel, sen Idas sommarvisa och till sist ”Katusha” på ryska. Vi var väldigt nöjda med vår insats. Om jag lyckas med det ska jag bifoga en liten video som Leif gjorde. Tyvärr filmade han inte när vi sjöng på ryska. Avslutningsvis sjöng alla tillsammans Kalinka.

Fortsättning följer i avsnittet Rysslandsresan 2

Ny kompis

Har länge tänkt att vi skulle ha en robot på framsidans gräsmatta. Har ju sett hos grannar och hos Måns hur fin den gör gräsmattan. Leif vill gärna klippa gräs för motionens skull, men vi har gott om gräsmatta för motion även om vi har en liten get på framsidan. Så jag undersökte marknaden och hittade en på Clas Olsson som vi beställde. Råd och rön sa att det var ett bra köp. Och förhållandevis billig också. En sak med priset var att det inte följde med en montör, men en sån har jag ju redan här hemma. Så nu har vi lagt ut en begränsningslina så den håller sig inom området och inte rymmer. Den är programmerad nu, men eftersom den är ledig på söndagar får vi vänta att se den i action till i morgon. Men vi har sett den följa ytterkanten och gå in i laddstationen ordentligt.