Inte på Antikrundan 

I dag spelas ett avsnitt av Antikrundan in på Huseby. Om det inte varit så att man behövt ställa sig i kö tidigt i morse för att bli insläppt kl ett hade det varit kul att åka dit. Men jag har försökt inventera våra ägodelar och inte hittat något särskilt speciellt som skulle vara värt att köa för. Men jag håller ändå på i antikvitetsbranchen. Har en soppterrin efter mammas morbror. Den ska vara vit med blå blomslingor på. Men den var alldeles brun inuti och även utanpå av ingrott gammalt fett. Men jag vet att man i Antikrundan visat hur man kan få bort det. Så jag googlade tills jag hittade receptet. 45 min i 100 graders ugn, sedan koka i en lösning av vatten och kaustik soda. Eftersom en soppterrin är ganska skrymmande, fick jag ta fram största grytan. Och så står det att riktigt gammalt och ingrott gods kan behöva 20-30 gånger innan det är rent. Jag är uppe i 11gånger nu och fler behövs. Men man ser att det händer något så det är bara att fortsätta. Foto på ”före” lägger jag in nu, ”efter” kommer när jag är klar. 

Tyvärr måste jag ge upp. Efter 16 omgångar ugn-sodabad släppte den inte ifrån sig mer fett men var fortfarande brun. Nåja, jag försökte i alla fall?

Äntligen riktigt fit for fight

Har dragits med efterverkningar av lunginflammationen i våras så länge så jag trodde aldrig de skulle gå över. Men nu känns det riktigt bra! Var på gymmet i söndags och körde styrkeprogram och orkade hela mitt ordinarie program, och i dag var vi där igen och då körde jag ett konditionsprogram som är rätt tufft och jag orkade med det också. Jätteskönt! Det är trist när man känner sig orkeslös när man är van vid att orka med. Nu är det bara att fortsätta att hålla igång. Motivationen är tillbaka, den har ju också försvunnit när man egentligen behövde den som bäst. 

Avslutning reseberättelse

En fantastiskt fin resa, bra arrangemang av resebyrån, en bra och rutinerad guide, det strul vi hade på resan har med den svenska järnvägstrafiken att göra. Nämnde i inledningen att vi hade lite tågstrul på nervägen. Det var så att vi valt ett tåg som skulle ta oss hela vägen till Kastrup. Men i Malmö fick vi stiga av för tåget skulle inte gå längre, vi skulle ta nästa. Tur vi var ute i tid! De ställde in ett snabbtåg också så deras passagerare och vi skulle tränga ihop oss med de ordinarie på nästa tåg. Och alla skulle till Kastrup med stora resväskor! Det blev trångt!

När vi skulle hem satte vi oss lugnt på ett tåg på Kastrup för att åka till Hässleholm och där byta till Krösatåg. Trodde vi! Framme vid Malmö C fick vi lämna tåget igen. Det var inställt, liksom alla andra norrgående och de visste inte när det skulle ordna sig igen. Tur man har en bror och svägerska i stan. Ringde och frågade om de var hemma och det var de och vi var välkomna.

Som tur var gick tågen igen i morse, Eva skjutsade oss till centralen och vi tog ett tåg som gick 7.20. Framme i Vislanda 9.10, kl 9.30 blev jag hämtad för ett möte i PRO som jag hann till när vi åkte så tidigt. Men jag var inte vidare väl förberedd till mötet ska erkännas. Och jag är ju ordförande och hade kallat till mötet! Men det gick bra. 

En kul historia 

När vi åkte rundtur i Glasgow såg vi en gata som hette ”Rotten row”, inte så vackert namn. Historien bakom namnet var att fransmännen som skottarna var lierade med på Mary Stuarts tid hade en väg som hette ”Le route de roi”, kungens väg, men skottarna tolkande vad fransmännen sa till att bli Rotten row. 

Tattoo

Det var en fantastisk upplevelse! Har sett det på tv nån gång, men det är ju inte alls detsamma. Tog inte med mig kameran, får behålla minnet i våra huvuden i stället. Svårt ändå att fånga storheten i upplevelsen från långt håll och med många människor. Men det var militärorkestrar, säckpipor, blåsinstrument och trummor. De marscherade i välregisserade formationer som var helt imponerande, dansare och sångare uppträdde och så var där gästande grupper från Japan, Indien och USA. På slutet kom alla in och då blev det riktigt mäktigt, flera hundra i ”manegen”. Stort fyrverkeri var det också. Och vilken tur vi hade med vädret, enda dagen på hela veckan det inte regnade! För man sitter utomhus och de kör showen i alla väder! Men i kväll var det knappast ens kallt eftersom solen skinit hela dagen. Ja, det var för detta vi valde att göra den här resan i augusti och vi blev verkligen inte besvikna. Bilderna får ni alltså skapa i egna huvuden, eller se det på tv om det kommer nån gång. 

Sista dagen – i morgon hemresa

Idag har vi tillbringat hela dagen i Edinburgh. Det har varit solsken hela dagen, helt fantastiskt! En liten notis från gårdagens skotska afton bara. Det fanns några rätter att välja på till middagen, ett par kötträtter, en fisk och en vegetarisk. Vi tog kött för vi hade ätit rätt mycket fisk under veckan. Fisken visade sig vara kummel med blodpudding! Vilken kombination! På tal om mat kan jag bekräfta att vita bönor i tomatsås finns på alla frukostbufféer, liksom ägg,  bacon, blodpudding och ev Haggis. Däremot bara bröd till rostning och inget annat smörgåspålägg än marmelad.

I dag började vi dagen med en gående stadsrundtur i Edinburgh. Backigt, så det blev lite motion. Gott om gamla hus och minnesmärken. Och massor av folk, verkligen massor! Det är tre veckors festival här med Edinburgh Tattoo på kvällarna så ALLA är här. När vi gått den trevliga rundturen lämnades vi åt oss själva och började då leta efter en pub. Det visade sig att den ena efter den andra vi kollade var inte öppen före 12 och dit var det ungefär en halvtimme. Men till sist hittade vi en som var öppen och hade 6 platser åt oss ute. Varsin Guinness satt fint efter promenaden. Efter ett tag kom vi på att det var lunchdags och tyckte vi kunde sitta kvar där vi satt, så vi beställde sandwichar och hamburgare (Leif och jag delade på en) Lite ytterligare promenerande bl a till en park som var låst, man kunde hyra en nyckel nånstans om  man ville ha tillträde. Ett besök på en annan pub för varsitt glas cider och så hem för att vila en stund innan middag och Tattoo. Hur vi upplevde Tattoon återkommer jag till i morgon.


Hela gruppen med vår guide Tom i spetsen. Hatten är för att vi ska se honom.


Ett pyttelitet café, tidigare en lokal polisstation


Vackra byggnader


Läktaren där vi ska sitta i kväll


Den här lilla hunden har fått bli staty för att han var så trogen att han varje dag i 14 år gick och lade sig på sin husses grav.

Skotsk afton som avslutning på dagen, men först…

I dag gick färden mot Edinburgh men med flera stopp på vägen. Först var det vallhundsuppvisning. Fantastisk uppvisning! Först och främst var det jätteduktiga hundar, men naturligtvis var hundföraren också jättteduktig. Han hade verkligen koll på sina hundar! Han hade väl 5-6 stycken och när en jobbade så låg de andra stilla runt honom, om tre jobbade låg resten kvar och det var självklart vad de skulle göra och när. Förarens enda hjälpmedel var att han själv visslade utan visselpipa olika signaler. Sen fick vi träffa jättesöta valpar också. 

Nästa stopp var Skottlands sista ”hantverksbränneri”. Vad de producerar på ett år gör de stora brännerierna på en vecka. Provning naturligtvis. 

Framme vid hotellet i Edinburgh checkar vi in och har ca en timme på oss att göra oss i ordning för en ”skotsk afton”. Jag känner mig måttligt intresserad, associerar till spansk grisfest ungefär. Men det skulle jag inte ha gjort – vi blev bjudna på en fantastisk show med sång och dans och god mat. Och Hagggis, en liten smakportion av nationalrätten. Det var riktigt gott, lite åt pölsahållet men starkare kryddat. Säckpipa naturligtvis. Alla manliga uppträdande hade förstås kilt och faktiskt tycker jag att det är ett riktigt snyggt plagg på en karl!




Vallhundar i arbete



En lite smakportion av Haggis. Smakade som starkt kryddad pölsa. Riktigt gott!