Hoppfull igen

Kommer ni ihåg mitt gnällinlägg häromsistens? I dag har jag varit på gymmet och kört mitt ordinarie program. Och det kändes jättebra! Börjar tydligen hämta mig från den eländiga lunginflammationen. Tack för det, vem man nu ska tacka. Kanske mig själv för att jag envist jobbat på att träna upp mig igen. När jag kom hem satte jag mig och kollade på SVT play på ett program som sändes i går kväll när jag var på bridge. Ett hälsoprogram med dr Mosley, de brukar vara intressanta. Där bevisade han att man kan få träningseffekter bara av att sitta tillbakalutad i en fåtölj och bara TÄNKA på att man tränar. Vad gick vi då på gymmet för? 😜

Just nu har det börjat regna lite stilla. Det behövs, allt är ju så torrt och det är redan bevattningsförbud. Bra att det inte är skyfall, då rinner det ju bara av, men det är nästan lite för lite än. Enligt prognosen ska det regna i natt. 

YFörfäder

Jag har sett en del som samlat foton av släktingar som ett släktträd och satt upp på väggen som tavlor. Det är ett trevligt sätt att presentera dem på. Men jag har dåligt om väggar kvar att sätta upp ett sådant arrangemang på så jag har tänkt göra ett album i stället. Presenterar också albumet här. Mina äldsta foton är på min mormors morfar och mormor. De är födda 1814 resp 1815. Det svindlar lite när man tänker på att de är farmors mormors morfar och mormor till mina barnbarn. Och det finns foton på dem!


Börjar med mina föräldrar, Thore Bergman och Viola född Johansson

Farfar och farmor Halsten Bergman och Ingeborg född Wincent. Båda födda 1897


Farmors föräldrar Robert Wincent född 1871 och Katarina Charlotta f Nilsdotter född 1869


Farmors farmor och farfar, Karl Jonas Wincent och Kajsa Johanna Jonsdotter födda 1838 resp 1834 


Farfars far Halsten Larsson Bergman född i Fryksände Torsby 1844


Mormor och morfar Ada f Svensdotter född 1897 och August Johansson f 1871


Mormors far Sven August Albrektsson f 1856 och mormors mor Agneta f Bengtsdotter år 1859


Mormors morfar Bengt Andersson f 1815 och mormors mormor Anna Beata Andersdotter f 1814

Sommarväder

Så härligt, ungefär 25 grader varmt och solsken. Vi började dagen med vår vanliga halvmilrunda runt kyrkan. När vi kommit hem och fått förmiddagskaffe la jag mig och solade en stund i bikini. Visserligen tycker jag inte om att ligga och sola, men lite färg är kul att ha. Och så lättklädd som bikini tycker jag inte att jag vill vara när jag arbetar i trädgården. Även om linne och shorts inte är så mycket mer påklätt. En stunds ogräsrensning och lunch innan vi åkte och hämtade Linnea och Felix som paxat för en övernattning. 

Det vackra vädret gjorde att vi åkte direkt till badplatsen i sjön Tjurken, barnen hade uttryckt önskemål om att bada. Jag som är öppet badkruka nöjde mig med att fotografera men Leif doppade sig och barnen var i och badade en jättelång stund. Det var kanske 18-19 grader i vattnet. Kom igen när det blir 25!

Det är kul med de här barnen som bor nära, de vill övernatta hos oss så ofta de får. Och har vi inget annat för oss går det ju bra. 

Dags för ett foto:


Morfar i vattnet barnen på väg. 


Visst ser det ut som ”Den lille havfrue”

På dåligt humör

Den här lunginflammationen! Jag trodde man blev bra av antibiotikan. Nej, den tog bara kol på bacillerna, sen ska man återhämta sin kondition också. Var nere i Lund på neurokirurgen i måndags och beklagade mig. Fick reda på att det tar ett par månader att återhämta sig, dels gör Parkinson att man kommer igen långsammare, dels har det med åldern att göra. 67 i morgon, det är ålder det! Men jag vill inte bli trött så fort jag gör något, och inte vill jag vila middag heller, det gjorde jag ju innan operationen och måste göra det nu också. Nog med gnäll. 

Sitter ute i den härliga sommarvärmen som äntligen kommit. Har rensat en rabatt. Funderade en stund på varför rabatterna är så igenväxta, man brukar ju fixa till dem på hösten lite. Så kom jag på att i höstas höll vi ju på med mammas flytt till Solliden Och röjning och försäljning av hennes hus, så det var inte mycket tid över till den egna trädgården. När jag kom ihåg det förlät jag mig själv. Tvätten hänger på tork i det vackra vädret och jag sitter med en bok ute i skuggan, när jag inte skriver det här. 

Nu har vi kommit till onsdag i reseberättelsen 

Onsdag morgon. Först frukostbuffe’ på hotellet. Rikligt men ganska många söta bakverk som vi kanske inte är vana vid på ett frukostbord. Men det fanns vanliga saker också så vi kunde bli mätta. Sen var det dags för en rundtur i trakten. Börjar med vinbyn Kaysersberg. En by med korsvirkeshus, många gamla, men en del återställt efter andra världskriget. Just i det här området stod häftiga slutstrider i slutet på 1944. På byggnader som finns kvar ser man kulhål i väggarna. Vi strosade runt i den vackra miljön, gick in och provade vin på ett av vinhusen, de finns i vart och vartannat hus. Vi väljer sådana som har vin på Systembolaget, eftersom vi flyger kan vi ju inte köpa med oss. Provar mest Riesling, vilket passar rieslingälskaren Christer. Dags för vidare färd mot ytterligare vinbyar, Riquewihr och Ribeauville’. De är ganska lika varandra, söta korsvirkesbyar med vinhus och bodar med souvenirer. Rätt många restauranger. Eftersom det är sparristid finns många erbjudanden om sparris utanför dem. Vi går runt och kollar för att inte välja den dyraste (ingen är direkt billig). Det blir en liten mysig krog för sparrislunch. Vädret är vackert och lagom för promenader men lite för kyligt för att sitta utomhus så det blir inne i restaurangen.

 
En vy från Kaysersberg, det är tur att kameran anger var kortet är taget. 


Lunch åt vi i Riquewihr, sparris, två sorters skinka och två såser. Jättegott!


Bredvid vårt bord  var ägarens hund tjudrad. Han satte sig bredvid Gun-Britt och hoppades på att hon skulle tappa något på golvet. Det gjorde hon inte. Kan ni tänka er en hund i en restaurang i Sverige? Men söt var han, jag gillar ju franska bulldoggar eftersom jag haft en. 

På eftermidddagen åkte vi upp till en gammmal borg högt uppe på berget. Haut Koeningsberg. Därifrån hade vi en vidunderlig utsikt, försökte fotografera, men det går ju aldrig att fånga sådana vyer, åtminstone inte med mobilkamera. Återvände till hotellet för lite eftermiddagsbridge på hotellets uteplats. Två danska par satt vid ett annat bord och spelade något annat kortspel. Den här gången var spelet riktigt roligt för Christer och jag vann.

Middag på kvällen, den här gången valde vi att ta fyrarättersmiddagen. Det betydde att de lagt till ostbricka mellan huvudrätt och efterrätt. Gott alltihop.


Mitt försök att fånga utsikten. Valde att ta med en del i förgrunden för att få lite djup i bilden 

Vi är väldigt nöjda med vädret hittills. Vackert, lagom varmt, grönskan har kommit längre än hemma, perfekt för den här sortens semester.

Torsdag morgon. Vi åker in till den större staden Colmar. Går in på turistbyrån och får en karta som visar en väg att gå för att se de sevärdheter som finns att se i gamla staden. Den kallas också Petite Venice på grund av sina kanaler. Man kan till och med åka båt med en ”gondoljär” på dem. Jag har tröttnat på att fotografera korsvirkeshus så härifrån blir det inga bilder.

Till lunch äter vi en Alsace-specialitet, Tarte flambe’. Det är Alsaces svar på pizza, men mycket tunnare och sprödare bröd. De har fyra sorter så vi beställer in en av varje och smakar av varandras. Störtsta skillnaden mot pizza är förutom brödet att det inte är tomatsås på.

På eftermiddagen åker vi upp till Lapoutroi, där det inte finns vinodlingar men väl ett eau de vin-museum med provning. Köper en liten souvenir, en flaska päronlikör som jag tyckte om. 

Tidigt uppstigande fredag morgon, vi ska tillbaka till Düsseldorf utan mellanlandning så vi ger oss iväg vid halv sju. Färden går utan problem eller trafikstockningar. Hemma på flygplatsen i Växjö möts vi av underbart vackert väder, gröna björkar och det känns som om vi varit och hämtat våren. Tack Christer och Gun-Britt för trevligt resesällskap!

Hemma igen, igen.

När jag började skriva min reseberättelse i går hann jag inte så långt för internettet på hotellet var så segt. Men historien fortsatte med att vi reste vidare från Heidelberg till vårt slutmål, Eguisheim i Alsace. Det var en kortare sträcka så vi var framme vid tretiden. Efter att vi checkat in på våra rum så gick vi en promenad i byn. Det är en jättesöt by/stad där den gamla delen är byggd i ring så att de små korsvirkeshusen bildar en ringmur. Avslutade med en vinprovning på vinhuset bredvid hotellet. Vi hade köpt en resa med tre nätters övernattning, frukost, två trerättersmiddagar och en fyrarätters, så vid sjutiden satte vi oss vid middagsbordet rätt hungriga. Vi hade hoppat över lunch för vid 11-tiden hade vi druckit kaffe och ätit varsitt slags bakverk när vi var i Heidelberg. Och vi väntade på maten. Och väntade. Blev hungrigare och hungrigare. Efter 50 minuter kom förrätten! Då var vi så hungriga att man först inte reagerade på vad man åt. Men det var en ganska god och matig sallad. Sen blev det gäddfile med tagliatelle (!) och en mycket god sås. Inga ben i gäddfilen hur de nu bar sig åt! Till efterrätt en muffinskladdkaka, med en kula vaniljglass och en kula chokladmousse. 

Mätta och belåtna satte vi oss i ett rum i källaren som vi fick anvisat för nu skulle här spelas bridge. De gamla rävarna Leif och Gun-Britt skulle lära oss nybörjare, Christer och jag, sina specialare i det ädla spelet. Det var riktigt kul. Något vi gjorde varje kväll och det gick riktigt bra. Vem hade trott för ett år sen att vi skulle sitta och spela bridge, vi fyra. Christer och jag har värjt oss i det längsta men nu tycker vi det är riktigt kul. 


Hotellet i Eguisheim. Samma hotell som vi bodde på för drygt 20 år sen när vi var här med Munskänkarna. 


Visst är det mysigt!


Och storkbon på många tak, med storkar i. Detta är på brandstationen i Kaysersberg. 

Torsdag, tänk vad tiden går

Nu är vi redan framme vid sista dagen på vår resa, i morgon åker vi hem. Vi har haft ett par fina dagar i Heidelberg, där vi övernattade på nerresan, och i Alsace. I Heidelberg regnade det när vi kom i måndags kväll, men blev uppehåll på tisdag  morgon när vi tog spårvagnen in till centrum och turistade lite innan vi for vidare. 


Grannen till hotellet i Heidelberg hade fixat vinkällaren genom att måla den på garagedörren. Enklare än att bygga en. 


En gammal bro i Heidelberg, lite lik Karlsbron i Prag. I änden av bron fanns en port genom två torn. Den bilden kommer här. 



Och vi övernattade på hotell Heidelberg. Utanför gick spårvagnen så på en kvart var man i gamla stan. Synd att det var lite regnigt.