Osannolikt!

Vi ska ju sälja mammas hus i sinom tid, när hon fått en plats i ett äldreboende och etablerat sig där. För få lite koll på marknaden tittar jag på Hemnet lite då och då. Och visst vet jag att huspriserna är rätt fantasifulla i populära områden som t ex gamla Limhamn men igår såg jag ett skräckexempel. Ett litet hus, 34 kvm, på en tomt på 380 kvm. Renoveringsobjekt eller snarare rivningsobjekt, byggt 1909. Inte ens gulligt, bara en låda så det är ingen utsida man kan bevara för att behålla en fin stil. Den pyttelilla tomten är helt igenvuxen. Detta objekt begär man 2 995 000 kr för! Tre miljoner för ett ruckel på en frimärkstor ogräsyta! Man nästan svimmar! Nu vet vi ju inte om de får ut den summan men i alla fall.

I förra veckan köpte jag mig en ny leksak, ett aktivitetsarmband. Känner att jag måste få igång min träning igen och en kul pryl kan ju motivera en lite. Den är kopplad till en app i min telefon och registrerar det mesta jag gör, till och med hur jag sover. Man ska lägga in olika målsättningar och jag har satt som mål att jag ska gå 12000 steg om dagen. Tyvärr räknar den intet om andra aktiviteter. I dag körde jag ett halvtimmes intervallpass på träningscykeln eftersom det regnade när jag tänkt ta en cykeltur ute. Och den aktiviteten är registrerad men lika förbaskat står målsättningen 12000 steg kvar. Men jag får väl vara snäll mot mig själv om jag vill, det är ju bara jag som kan se mina resultat.

Avslutar med en bild på armbandet:

 

Sommar igen

Tur att sommaren kom tillbaka, lite tidigt om hösten börjar i augusti. Har varit på sjukhuset i Lund på lite mer avancerad justering. De har försökt ställa in min inbyggda dator så att jag inte ska behöva välja mellan motorik och tal.  Vi är på finlir-stadiet nu, de är ambitiösa för att få mig perfekt. Ibland får jag påpeka att jag var sån långt innan jag blev sjuk, allt går inte att få bort med elektricitet. Ja, jag menar inte att jag var perfekt innan jag blev sjuk, utan egentligen tvärtom. Men det är kul för de är så hjärtliga och trevliga. Efter det åkte jag till mamma. Hon blir ju så glad åt besök och att man hjälper henne med allt hon behöver hjälp med. Hon behöver egentligen mycket mer hjälp än hon kräver av hemtjänsten och jag säger åt henne att de finns till för henne. Bara säg till dem säger jag. Men trots att hon har jättesvårt för att t ex klä på sig, så kämpar hon med det för att helst vara klar när det första besöket kommer. Enveten! Eftersom det varit så vackert väder har vi varit ute och rullstolspromenerat och suttit i trädgården. Jag lånade en solhatt för att skugga ögonen. Sen tog jag en selfie + en bild på mamma som jag monterade ihop. Jättetjusig bild, se här!

Ja det råkade visst bli en bild på Mellis där han demonstrerar sitt howerboard också, men det kan ju få vara med även om det blev för mörkt i motljuset. 

Lyckad middag

I går hade vi bjudit hem Christer och Gun-Britt Öhlen. Leif var på bridgekurs under dagen så matlagningen hängde på mig. Under åren jag var sjuk har Leif tagit över ansvaret för mat när vi haft gäster, jag har inte orkat hålla i många trådar på en gång. Trots att det snart är ett år sen jag opererades har Leif bara fortsatt med den rollen. Men nu fick jag fria händer. Ambitionen var att använda så mycket råvaror som möjligt från den egna trädgården. Förrätt blev ”Rödbetscarpaccio med getostkräm, honung och rostade solroskärnor”, huvudrätt fick Måns bidra med, vi hade två gåsbröst i frysen som vi fått av honom. Det blev ”Gåsbröst med hasselbackspotatis och rödlökssky”. Och till efterrätt hemlagad yoghurtglass med plommonkompott. Allt blev jättelyckat. Känns bra för självförtroendet, blev inte stressad av att hålla många bollar i luften. Och nu har jag diskat upp allt.  

Tisdag 16 augusti

Ja, det blev ju som sagt ingen resa till Skottland. Och under de dagar som gått har vi på väderkartan kunnat se att det varit ovanligt fint väder där. Typiskt! Men vi har tagit det lugnt, Leif verkar nästan återställd, jag har börjat lära känna min nya dator. Bland annat har jag lagt in mina foton och en funktion som tar hem dem till datorn när jag tagit ett foto med mobilen. Ska kolla upp hur man kan göra med kameran, om man måste gå via mobilen eller att det går att skicka över foton direkt. Vi har också varit barnvakter till Linnéa och Felix mellan torsdag och fredag. Då såg vi att himlen var molnfri framåt kvällen och enligt nyheterna skulle det vara tätt med stjärnfall de här nätterna. Men då var vi ju tvungna att stanna uppe tills det blev tillräckligt mörkt. Vad gör man då? Bakar muffins! Jag hade för ett tag sedan köpt ätbara muffinsformar så dem tog vi fram. Muffinssmeten skulle vara blå liksom formarna och så la vi ett halvt gult plommon  på varje som dekoration.


Medan de tjusiga muffinsen svalnade gick vi ut på gräsmattan på baksidan och la ut stolsdynor så vi kunde ligga på marken och titta upp. Vi såg några stjärnfall, men enligt prognosen skulle det vara mer nästa natt (men då var det mulet). Nöjde men kalla gick vi in och åt muffins. men det ätbara papperet var inte så gott.

På lördagen kom Linus och Julian. det var jättekul, det var länge sen. Dem fick vi ju ta med till Vislandabadet, även om det regnade och blåste kallt. Leif stannade hemma, jag följde med men stod vid sidan av bassängen iklädd täckjacka och paraply. Men Linus och Julian var som två fiskar i vattnet. Det är kul att barnen är så vattenvana, de har inget emot att var lika mycket under vatten som över.


När det gäller mamma så håller vi på med att hon skriver över sitt hus på oss tre syskon i avvaktan på att hon får en plats på ett äldreboende. men detta innebär en del bankaffärer. Jag har visserligen fullmakt att hantera hennes bankaffärer men det ska inte vara enkelt ändå. Det är pinkoder hit och engångskoder dit, men nu tror jag vi snart är i mål.Sen återstår ju att ta hand om allt som hon inte kan ta med sig till en enrumslägenhet och i sinom tid försäljning av huset. Men det är mera praktiskt slitarbete, inte så många moment 22-situationer som med bankkontakterna.

 

Ingen resa!

Och vi som skulle åkt till Skottland i morgon! Men Leifs ryggskott som var nästan bra i förra veckan slog till med förnyad kraft i går.  Han kan stå och gå och ligga, men inte sitta. Och det är ju ett aber när man ska åka flyg och buss. Men Skottland ligger ju kvar. 

Jag får trösta mig med min nya dator. Efter att ha svurit, gråtit och nästan fått både hjärnblödning och hjärtinfarkt på min gamla dator i tre år har jag nu skaffat en ny. Eller Leif har skaffat en ny åt mig. Det har ju blivit så att jag undvikit datorn och använt paddan i stället. Men det finns en del saker som är bättre att göra på datorn. Nu håller vi tummarna för att den här skönheten ska vara lite snällare mot mig. 

Hantverk

Jag har länge gått och sneglat på Leifs fåtölj, nästan 20 år gammal och ärvd av hans föräldrar. Den började se lite blekt ut och tyget på armstödet var utslitet så skumgummit kom fram. Eftersom jag har en del grejor från affären kvar så plockade jag fram ett möbeltyg som jag hade en skaplig rulle av. Sen var det bara att montera isär stolen (Leif), sprätta av tyget och lägga ut det som mönster. Så långt allt väl. Började med sittdynan. När jag skulle sätta ihop de båda delarna såg jag att jag inte rundat hörnen på den ena. Fram mes saxen. Sen skulle det sitta ett kardborreband på ena stycket. 

Det första jag upptäcker är att kardborrebandet sytts fast på fel sida. Sprättar bort det och syr rätt. Men när jag ska dra på dynan så stämmer det inte riktigt. Jag har tagit fel tygbit! Sytt fast en ryggbit på sittdynan. Och eftersom jag klippt hörnorna (att jag inte insåg att jag hade fel bit då!) så fick jag klippa en ny. Tur det fanns gott om tyg. Sprätta igen! Men sen gick det bra. Och när tyget var på var det dags att skruva ihop. Leif igen. Men jag hjälpte till att hålla. Och vad fin stolen blev! Som ny! Kul att göra såna lite större projekt. 


Före.                                                                                   Efter

Jobbigt

Det blir jobbigare och jobbigare att åka ner till mamma. Jag gör det var 14:e dag för att hjälpa henne med diverse och det blir tuffare för varje gång. Nu har det gått en månad av de max tre det skulle ta innan hon erbjuds något boende. Hon behöver det verkligen. MInsta småsak blir jättestor och när det är något vi inte hittar så har någon från hemtjänsten knyckt det. Jag försöker tala om att om nån vill stjäla något så är det väl ändå inte ett plåster, eller fjärrkontrollen till tv:n som jag hittade i hennes handväska. Men det funkar ju inte, logiken fallerar ju. Det är en konstig situation när man får vara förälder till en förälder. Men för att berätta något roligare. I veckan när jag var nere såg vi virkade små elefanter i Allers. En sån kan du väl virka sa mamma, så sätter vi den över hålet i fåtöljtyget. Sagt och gjort, jag har visserligen inte virkat något på ca 40 år, men det gick ju bra. Här kommer en bild:

PS. Leif tränar simning för att stärka ryggen nu efter ryggskottet och Vislandabadet öppnat. I dag gick jag med och simmade 300 meter. Det tycker jag var bra gjort av mig som inte simmat på flera år. Innan jag opererade mig kunde jag inte för nacken tillät det inte och efter har jag bara plaskat runt med barnbarn.