Återgäldning

Vilket konstigt ord! Vad jag menar är att nu kan jag i liten skala återgälda allt vad Leif gjort för mig när jag varit dålig. Förhoppningsvis blir det inte så länge. Han har drabbats av ett akut ryggskott och går ungefär som vår 90-årige granne. Men i dag har jag skjutsat honom in till en kiropraktor inne i Växjö som har påbörjat en behandling. Han blev inte botad, men såg något mer avslappad ut när han kom ut än när han gick in. Jag fick fixa frukost, ta på honom strumpor och skor och naturligtvis köra bilen. Det gör jag så gärna, jag är ju ”nyrenoverad”. 

Ovanligt

Det är väl inte konstigt att jag fascineras av hur bra jag ser när jag haft glasögon i över 50 år! På avstånd, på nära håll och datoravstånd. Fortfarande famlar jag efter glasögonen av och till, men det går längre och längre mellan varven. Får passa på att njuta nu medan det är nytt, det brukar ganska fort bli vardag. Och ändå står det i informationen att det ska dröja tre månader innan synen blir perfekt. Hur bra kommer jag att se då? Jag ser ju redan mycket bättre utan glasögon än jag gjorde med glasögon förut. Med ögonoperationen och parkinsonoperationen tillsammans kan man annonsera ut mig som nyrenoverad om jag varit ett hus eller en bil. Båda har ju bidragit till en högre livskvalité för mig. Nu kan jag kanske mera uppskatta att gå i affärer, förut har jag inte kunnat ”skanna” översiktligt utan varit tvungen att fästa blicken på det jag velat se, vilket varit jobbigt. Tänk om jag blir en shoppare! Det kan bli dyrt!

Möte med grannar

Vi har bott här i 16 år men ett par grannar några hus bort har vi bara pratat med på gatan, på gymmet och på PRO. Men häromdagen kom Axel, nästan 90, och frågade om han fick köpa honung. Två kartonger! Det blir 24 burkar! Jag blev alldeles förbluffad. Eftersom Axel går med käppar undrade han om vi kunde leverera dem, de är lite tunga att bära. Kom i morgon eftermiddag vid femtiden, så kan vi grilla lite också sa han. På dagen i går var vi hos Linda och åt födelsedagstårta, hon fyllde 36. Sen när vi kom hem gick vi över till Axel och Ann-Marie (85). De bjöd på macka med rökt ål till förrätt, till det starköl och snaps. De hade dukat för huvudrätten på glasverandan, men där var 34 grader varmt, så vi satt utomhus i stället. Där var det bara 29 grader. Grillad fläskytterfilé och stekt färskpotatis med rödvin till. Vi hade en jättetrevlig kväll oc gick väl hem vid halvelvatiden, lätt lummiga. De var så generösa med att fylla på glasen. Det var kul att höra anekdoter från förr i världen, särskilt om Vislanda. Ann-Marie har bott här sen 1956.  

Ser bra ut!

Vad fort det gick! Opererade ögonen i förrgår och redan ser jag bra. Dimman är borta, jag kan läsa igen och på avstånd har det funkat redan från början. Det som nästan fascinerar mig mest är viken skillnad det blev när starren kom bort. Så klara färger allting har fått! Inte att undra på att jag hållit på att putsa ihjäl mina glasögon det senaste året. Jag insåg inte hur dåligt jag såg. Det här var verkligen bra att jag gjorde!

Mitt nya, glasögonlösa ansikte. Helt osminkad, smink är förbjudet första veckan. 

En ny operation

Man kan tyxka att det räcker med den operationen jag gjorde förra året. Men så har jag ju drabbats av grå starr också.  Och när jag ändå skulle byta ut den grumliga linsen ville jag passa på att få en lins som löste mina synfel också. Så det fick bli privat. Och dyrt! Men det är det värt. Gjorde operationen i går så än är det lite dimmigt, det kan man förvänta sug första veckan. Dåligtnärseende men bra syn på håll, alltså ingen närsynthet. Läser texten på tvn utan problem. När ögat och hjärnan kommit överens ska synen fungera på alla avstånd.  Nu ser jag inte riktigt vad jag skriver men jag får kolla med förstorings glas innan jag skickar det. Vet ju ungefär var de olika bokstäverna sitter på tangentbordet. 


Solglasögon för ljuskämslighet, förstoringsglas för närseende. 

Kattpassion

Våra två katter, damerna som vi haft i ett år nu, har varit väldigt nöjda med det torrfoder de fått och aldrig tiggt eller stulit någon mat. Det är skillnad mot Torsten. För honom fick vi gömma mat som till exempel skulle tinas i ”kattsäkra skåpet”. Och knäckte man ett ägg, eller tog fram en prinskorv blev han alldeles till sig. Men nu har vi upptäckt damernas passion! Tonfisk! Om man öppnar en burk kommer båda farande och snor sig runt benen och jamar alldeles förskräckligt. Och då kan man ju inte motstå utan det får ju bli varsitt fat med lite tonfisk på. Tydligen har vi inte ätit tonfisk under det senaste året eftersom vi inte upptäckt det förrän nu. 


På verandan och kollar vad som finns ute. 

Vad göra med alla bär?

Vi äter och äter, jordgubbar, hallon och aprikoser.  Delar ut till grannar och Linda med familj. Men vad gör man med det som man inte hinner konsumera direkt? Vi har kvar bär i frysen sen förra året. I kylen står syltburkar som vi inte ätit upp. Så det känns inte som om safta och sylta är nödvändigt. Men i dag när vi plockat några liter hallon kom nya Allers med en särskild artikel om just hallon. Där fanns ett recept på hallonbalsamico. Det kommer vi nog att använda! Så 5 dl hallon har vi gjort något av. Gjorde yoghurtglass av jordgubbar men den blev inte särskilt god. Men vi äter färska bär och frukter så de nästan kryper ur öronen på oss. 


Balsamico. Ja, etiketten är OP Andersson, det var den flaskan som fanns till hands.