Semesterförberedelser

Snart dags för en ny tur med husbilen. Den här gången norrut. Vi tänkte göra den turen som inte blev av förra året, Kramfors och Umeå. Två veckor räknar vi med att vara ute. Linus och Julian kommer att bo här större delen av tiden och ta hand om katterna. 

På tal om katterna så vågade sig fegisen Myran ända ut till garageinfarten i dag. Och Minou satt på verandan och tog emot beundran av två uppvaktande hankatter på infarten. De katterna brukade Torsten slåss med, men det är ju skillnad med tjejer.

Var inne på Jula och ekiperade mig i eftermiddag. Ett par gröna arbetsbyxor med rosenmönstrade detaljer, en t-shirt och en fleecetröja. Jula är min nya huvudleverantör av kläder. Köpte också ett set med kattleksaker som katterna fullständigt nonchalerade.

Avslutar med en bild på ett uthusfynd från i dag. Under ett skåp fanns ett ganska smutsigt fodral, men när man öppnade det fanns där en jättefin reseskrivmaskin!

  

Regnsysslor

Läste förra inlägget och ser att jag inte varierat mig så mycket när det gäller innehåll, men det speglar väl vad vi gör för närvarande. Varsågod, nästan en repris:

Regn och kallt och blåsigt, vad gör man? Jo vi har kommit igång på allvar med att städa i uthuset. En del har nog stått orört sen vi flyttade in för 16 år sen. Vi är till och med nere bland förre ägarens kvarlämnade grejor. Mycket att sortera och kasta men även en del fynd. Och snart kan vi nog göra allvar om att sätta upp en loppisförsäljning. Med städningen får vi ordning på sånt som är användbart men som inte vi behöver. Jag tycker det är jätteroligt, Leif verkar inte riktigt lika tänd på det men bara vi kommer igång så…
Har tagit ifrån bina 5,5 kg honung till. Jag tycker de är lite lata, men man har ju läst att honungen blir sen i år. Ska väl bli några kg till.

Jordgubbar har vi fått mycket av i år. Vi är uppe i 30 liter nu. Har fryst in en hel del, styckfryser dem på plåtar först, så kan man ta så många man behöver sen.

Aprikoser har vi mycket av, hallonen är på gång, sockerärtor har vi skördat en bunke av i dag. Med andra ord, skörda kan vi göra trots vädret, det är ju uppehåll ibland.

Mer aktivitet

I dag gjorde jag något känslomässigt svårt, kastade de torkade rosorna jag fick av Leif när jag fyllde 50. Det var 50 stycken stora röda rosor. Var nog det mest romantiska jag fått. När de så smått började nicka hängde jag buketten uppochner så den torkade. Sen dess har jag haft den i en vas i sovrummet i 15 år! När Torstenkatten tyckte det var dags att vi steg upp och gav honom frukost brukade han riva i den. När jag städade i dag tittade jag ordentligt på de dammiga resterna av den romantiska buketten och insåg att det var nog dags för komposten. Ibland måste man inse fakta. 

Apropå kasta så har vi fortsatt med röjning av uthus och där hittar man ibland fynd. En sopsäck, väl försluten, som var kvar sen vi flyttade hit för 16 år sen. Den var packad med frotté och ett par sängöverkast. Inga möss hade hittat den så jag bara slängde in allt i tvättmaskinen. Att vi inte saknat det tyder på att vi har mer än vi behöver, eller hur? Och för mycket förvaringsutrymme! 

Skördetiden är i full gång, hittills har vi plockat 24 liter jordgubbar och det finns fortfarande massor av omogna och nästan mogna. Hallonen ligger i startgroparna, potatis har vi haft sen midsommar, aprikoserna äter vi på längden och tvären. Har upptäckt att de är väldigt goda att ha i maten. Första honungen är ”burkad”. Det är en underbar tid. Förutom vädret. Vi hade en helg med tropikvärme, sen började lågtrycksvandringarna igen. Rätt skönt och sol ibland, oftast blåsigt, i dag regnar det. 

 

  

 

Aktiv dag

I dag har vi varit i farten alldeles ensamma utan barnbarn eller andra plikter.
Så vi började dagen med några vändor till tippen. Dit kan man åka hur ofta som helst, det finns alltid att fylla släpet med. Sen var det dags för lite honungspyssel. Har ju tagit de första fyra ramarna och slungat dem med benäget bistånd av fyra barn. Mellis, Loa, Linnea och Felix. Nu hade jag haft det på silning över natten, så det var dags att göra en liten ympning med färdig honung för att få den att kristalliseras snabbare. Samlade ihop ett sortiment burkar och la i hett vatten med diskmedel i badkaret. Där ska dom få ligga till i morgon så hoppas jag att etiketterna lossnar.

Sen fick jag ett ryck att putsa fönster och gjorde det på nedervåningen (fast inte de gamla spröjsade). Städade upp lite runt omkring också. Tur att jag alltid har några orkidéer som är fina och som man kan ställa fram och ställa undan de fula. 

Leif hade beställt ett set keramiska knivar som kom med posten. Gjorde ultimata vasshetstestet på dem, skära tomater. De var jättevassa. Då tog vi och rensade ur knivförrådet och Leif satte upp magnetlisten vi köpte för rätt länge sen. Där får våra stålknivar hänga. De nya fick en särskild plats i en låda. 

  
Här sitter fyra barn och smakar av nyslungad honung i varsin skål.

Kallt igen!

Tre dagars sommar blev det, sen höststormar och ösregn! De senaste dagarna har varit fulla av aktivitet. Min moster, facebookvännen Rosa, dog stilla i sitt hem för ett par veckor sen efter en kort tids sjukdom. Hon var 92 år och hade klarat sig själv och umgåtts med alla sina FB-vänner ända till i påskas. Nu skulle vi ju ordna så att mamma, hennes lillasyster, skulle kunna komma på begravningen i Varberg. Hon är ju 87 år och inte så rörlig så tåg var ingen bra ide. Och hon har blivit så liten och tunn så hennes egna finare kläder är för stora. Men hon har ”krympt i” mina, så jag plockade ihop en svart kjol, en svar top och en svart och gråmönstrad sidenblus som hon blev så fin i.
Jag tog tåget ner, min bror Janne som just kom hem från en resa till Grönland anslöt och så hyrde vi en bil på ”Rent a wreck”. Det blev en Volvo med stort bagage så mammas rullstol gick in trots att vi inte kunde lura ut hur den skulle fällas ihop.
Eftersom begravningen skulle äga rum redan kl 10 på förmiddagen bestämde vi oss för att övernatta hos Måns i Snapparp på vägen upp. Då hade vi bara en timmes körning kvar till Varberg. Det blev ett trevligt stopp, varken mamma eller Janne hade sett Måns nya hus. Tyvärr blåste det och regnade så våldsamt så det var inte läge att beundra den härliga strandtomten med båtbryggan. Men vi fick hemmafiskad lax till middag.
Begravningen blev en fin ceremoni, trevlig präst som höll ett mycket personligt tal. Tyvärr är ju begravningar ofta de tillfällen man träffar många släktingar, men det är ju trots allt trevligt att mötas. Mamma hade lite svårt för att känna igen eller placera många av dem, men det var många som kom och pratade med henne och hon tyckte det var roligt att bli uppmärksammad, även om det ju inte var roligt att begrava sin syster. Nu är det bara mamma kvar i den generationen i den släkten.
Efter räkmacka, kaffe och tårta var det dags att packa in sig i bilen igen och åka tillbaka till Malmö. Trots namnet på biluthyrningsfirman var bilen inte något vrak, den var kanske 5 år och jättefin. Men billig, det är konceptet. 695 kr för ett dygn och fyra timmar, plus att jag fick fylla tanken med diesel för 399 kr. 1100 kr totalt för tre personer Malmö-Varberg tur och retur.
Sen tog jag kvällståget hem till Vislanda. Och eftersom min nya medicinkombination fungerar så bra så orkade jag med hela det här äventyret utan att bli mer än normaltrött. Och i morse sa jag till Leif att jag känner mig så normal nu så jag har lust att åka in till stan och kolla på rean. Sagt och gjort, det blev lite kläder, ett nagellack och en asiatisk buffé till lunch. Vad underbart det är att känna sig normal! 

Varmt!!

Först tjatar vi om att vi vill ha sommar, sen får vi så vi tiger. Över trettio tre dar i rad. Men i natt ska det visst komma en front som tar ner det till mer normala tjugo. Man orkar inte göra många knop, men varför ska man det? Det går ju bra att sitta i skuggan, dricka vatten, äta egna jordgubbar och aprikoser, varvat med lite glass och bara ta det lugnt.

Jag mår jättebra sen medicinen justerades när jag skrevs ut från sjukhuset. Ökad dos av dopamin plus en ny medicin som ska motverka biverkningarna av dopaminet. Jag blir mindre trött och känner knappast alls av svängningarna mellan stelhet och överrörlighet längre.  

Katterna har anpassat sig fint hos oss. Minou går ut och in som hon vill, Myran vågar sig försiktigt ut på längre och längre utflykter. Men hon håller sig helst där Leif är. Antingen i hans knä om han sitter ner, eller vid datorn om han sitter där. Än har de inte fattat vitsen med kattluckan, men i den här värmen har vi ju alla dörrar öppna så det behövs ju inte.