Se bra ut

i dag har jag varit med mamma hos en mycket bra optiker och provat ut nya glasögon. Seriös och noggrann, dessutom trevlig. Sen får vi ju se hur bra hon ser med de nya glasögonen  innan.vi avger det slutgiltiga omdömet. Hennes gamla optiker låg inne i stan så det var jobbigt att ta sig dit så nu valde vi en i Limhamn. Visserligen dyrare än lågpriskedjorna, men hon fick i alla fall ett par läsglasögon på köpet. Deras erbjudande var visserligen ett par solglasögon, men han bytte ut det mot läsglaasögon.. Sen hade vi en trevlig kväll tillsammans där vi pratade om ditten och dagen efter en Antikrundan på tv. 

Kul med kameran

 

 Vad kul man kan ha med min nya kamera! För det första tar den bra bilder, vilket ju måste vara första kriteriet. Sen är det wi-fi kopplingen till mobilen eller paddan som tar fotograferingen ytterligare ett steg. Antingen kan man använda telefonen som fjärrutlösare, ställa kameran en bit bort, se motivet, t ex jag själv, på mobilens display och klicka av på mobilen. Ett annat sätt är att man när man tagit ett foto så för man över det till paddan och redigerar och beskär bilden tills man är nöjd med resultatet. Bilden ovan är ett exempel på bådadera, självutlösare och redigering. 

  

Inte självutlösare! Men ett foto taget på rätt långt avstånd och så har jag beskurit det i efterhand.  

Ett steg vidare i släktforskningen

Nu har jag efter tips från forskarsläkting skickat efter ett provtagningskit för DNA-test i släktforskningssyfte. Har också gått med i två facebookgrupper, DNA-anor och Vallon och smedsläkters DNA. Så nu får jag först vänta på att kitet kommer, sen skicka in provet och sen vänta jättelänge på resultatet. Har egentligen ingen aning om vad det ska komma att ge, men något kul ska det väl gå att få ut av det. 

Bisarr upplevelse

Nu ska jag berätta om en bisarr upplevelse jag hade medan jag var sjuk. Det var mitt i natten, jag bara hostade, kunde inte sova och började bli panikslagen. Till saken hör att jag nyss fått en ny medicin för min Parkinsonsjukdom. Den ska tas en eller två tabletter till natten för att hjälpa kroppen att slappna av. Bra medicin, funkar jättebra i vanliga fall. Narkotikaklassad. Räcker för det mesta med en tablett. Men den här natten hade jag tagit två och jag var ändå lika vaken. Och hostade! Vad gör man i paniken? Jag tog en av de gamla sömntabletterna också och tänkte att till sist borde jag väl somna. Inte då! I stället kom jag in i något konstigt tillstånd som jag uppfattar som ett LSD-rus (fast jag har aldrig provat på några droger så jag vet inte hur det är). Verkligheten runt mig blir jättekonstig, jag är kvar i min säng men huset runt omkring förvandlas.Växer liksom och rör sig och jag hör någon slags musik. Och mitt i allt detta underliga uppfattar jag att jag surfar på min ipad och läser om nån fantastisk anti-rynk-kräm som man kan beställa till extrapris, gäller bara i dag.

Till sist måste jag väl ha somnat någon timme och på morgonen berättar jag för Leif om min nattupplevelse. Han har sovit i gästrummet för att inte störas alltför mycket av mitt hostande. Kombinera medicin på det här sättet gör jag inte om.

Men idag kom det allra underligaste: Den antirynkkrämen jag surfade om i  mitt förvirrade tillstånd kom med posten i dag! Så det var i alla fall på riktigt. Googlade på krämens namn och företaget och det verkade inte vara konstigare än annat av det slaget, min vanliga ansiktskräm börjar tryta så jag behöll den. Får väl se om mina rynkor försvinner! Då beror det på överdos av medicin!

Fortsatt journal 

Den häftigare hostmedicinen funkade. Började piggna till. Genomförde årsmötet i PRO med Leif som min röst. Man väljer ju ändå särskild mötesordförande vid årsmöten. Torsdag rätt ok, fredag elände igen. Feber, mådde jättekass. Fick komma till vårdcentralen. Lunginflammation! Ny penicillin. Nu har det gått fem dagar, mår som något katten släpat in. Ingen feber längre, dock och ingen hosta. Men orkar ju inget. I dag fick Leif med mig på en promenad så jag skulle få lit frisk luft i alla fall. Det kändes riktigt bra, vi tog elljusspåret så det blev väl 1,5 km. Men det tar väl tid för kroppen att hämta sig efter en sån här pärs. Men det är ju så tråkigt!!!! Bara gnäll! Ska avsluta med ett par vårbilder



Aprikosträdet i växthuset



Några späda krokus