Blommor och bin

Jodå, jag tog bin från bikupan till växthusets blomprakt. Det vill säga jag tog en vaxram med bin på och skakade av dem i växthuset vid nektarinträdet. Det blev ett surr! Sen hittade de dumskallarna inte ut igen, trots öppna vädringsfönster och öppen dörr. Framåt eftermiddagen satt de i en irriterad klunga under takåsen och surrade misslynt. Hoppas de hann göra lite nytta.

Har inte skrivit något i min blogg på riktigt länge. Dels har vi varit i Budapest några dagar, dels har min dator vägrat använda nätverket. Finns det något mer stressande än teknikstrul! Först har jag ägnat en massa tid för att hitta lösning på det. Sen tog Leif över. Efter sju sorger och åtta bedrövelser hittade han felet. Det var några knappar som man stänger av nätverket med om man trycker på båda på en gång. Måste jag väl ha gjort nån gång utan att veta varför.

Budapest var mycket trevligt. Vi åkte med goda vänner. Flög med Wizzair från Sturup och bodde på Bohem Art Hotel centralt i staden. Första kvällen regnade det något, men sen blev det soligt väder även om det var rätt kyligt. Vi badade på den anrika spa-anläggningen Széchenyi termalbad. Det var ett imponerande bygge. Från 1913, jättestort med många bassänger. De var bra för olika saker, men hade bara text på ungerska så vi badade för säkerhets skull i allihop för att inte missa någon hälsoeffekt.

På tisdagkvällen var vi på operan. Såg Jenufa av Leo Janacek. De sjöng på tjeckiska och så var den textad på ungerska. Men vi hade i förväg läst en sammanfattning av handlingen och vem kan förresten höra vad de sjunger på operan oavsett språk? Härlig upplevelse, både föreställningen och operahuset. Mycket guld och röd sammet! Men man skulle önskat att inredningsbudgeten räckt till lite bekvämare stolar. Hårda trästolar är lite jobbigt att sitta på i tre timmar.

Vi hann också med att promenera en hel del, åka buss, spårvagn och tunnelbana. Det var gratis för alla över 65 år, så det var bara jag som behövde betala för mig. Och jag köpte biljetter på hotellet så vi kunde hoppa på och av hur vi ville. Saluhallen är mycket sevärd, liksom mycket annat i den historiskt anrika staden.

Bohem Art Hotel var ett mycket bra hotell. Jättefin frukostbuffé som inkluderade bubbelvin. Champagnefrukost en måndagmorgon är inte fel! Leif bokade först genom någon boknings-site, men då fick vi ett mail från hotellet att om vi bokade direkt hos hotellet så skulle de bjuda på transfern till och från flygplatsen. De bjöd egentligen på en riktning per dubbelrum, men eftersom vi var två par som samsades blev det ju i båda riktningarna. Och det var ju enkelt och smidigt. En man med en skylt mötte oss i ankomsthallen och körde oss ända till dörren.

Andra samlare

Såg en annan kokbokssamlare på Antikrundan. Hon hade 2000 böcker. Det har inte vi!
På trädgårdsfronten har jag minskat en del av sommarens problem. Hittade en stor klunga ägg från mördarsniglar i jordgubbslandet i dag. De förpassades till soptunnan, kategori brännbart. I växthuset börjar aprikos och nektarinträden blomma. Hoppas några insekter hittar in. Ska man slänga in några bin från bikupan tro?

Kokböcker

Ännu ett inlägg i dag. Kom på ett kul ämne. Eftersom vi är intresserade av matlagning blir det lätt att man skaffar kokböcker. Det har gjort att vi har en avsevärd samling vid det här laget. Och sen googlar man på nätet när man letar efter recept!

Exempel ur vår samling: Tre upplagor av Bonniers kokbok, från 1960, 1980 och 2000. Det är riktigt kul att jämföra dem och se matkulturens historiska utveckling. Vi använder alla tre, beroende på vad vi ska göra.

Mer udda exemplar: En grekisk kokbok köpt i Grekland, översatt till svenska av någon som inte kan svenska. Typ dålig dataöversättning. Den har vi aldrig lagat något ur, men vi har den till roande högläsning ibland.

Exotiskt: Kokbok för Grönland, tvåspråkig, danska och grönländska. Vad sägs om ett recept på säl-lever på spenatbädd?

Kokbok för tjänare och tarvliga hushåll, daterad 1876.

Kristidskokbok från 1917.

Knasigast: Kokbok för kannibaler. Har vi inte heller använt.

Vårprimörer

Hittade ett recept för dagens middag där det skulle vara babyspenat. Men grönsaksdisken i vår affär var rätt utplockad  så här på söndagseftermiddagen så det fanns ingen. Vilken tur då att det fanns ”babykirskål” i trädgården. Första vårprimören vi skördar i år! När det gäller detta envisa ogräs brukar jag säga:  ”If you can’t beat them, eat them!” Första våren vi bodde i detta gamla nedlagda trädgårdsmästeri fyllde jag 50 år i maj. Då hade vi ju inte hunnit plantera något än, men det var ändå kul att kunna bjuda på något nyskördat. Då plockade jag kirskål och nässlor och gjorde pajer att bjuda på till buffén. Det var kul och blev uppskattat. I maj finns det ju mer än i mars, så det var lättare att få ihop en större mängd. Nu fick jag krypa omkring och pilla fram de små skott som dykt upp. Men det var det värt! Känslan av nyskördat så här tidigt förstärker vårkänslan.

Tomrummet efter katten är fortfarande stort, förstås. Det dyker hela tiden upp reflektioner i huvudet som är kopplade till honom. Men det är klart, han har funnits där som en del av vårt liv i över 7 år så det är ju inte konstigt.

Sorgesamt

Nu har vi ingen katt längre. Vår ”lille” Torsten fick resa till katthimlen i går. Han har varit lite slö på sista tiden, men inte gnällt när man hanterat honom eller något alarmerande. Men i går morse ville han inte ens ha mjukmaten till frukost och han hade inte ätit upp sista dygnets torrfoder heller så då förstod vi att det inte stod rätt till.Ringde djursjukhuset och fick en akuttid. Det visade sig vara en stor tumör i magen med spridning till lungan så det fanns inget annat att göra än att låta honom somna in. Hemskt, med samtidigt bra att inte ha några alternativ att vela mellan. Och djursjukhuset var fantastiskt fina i det sätt de bemötte både mig och katten. Mycket värdigt. Leif var i Alvesta och passade barnbarn och först tänkte jag åka hem till oss efteråt, men sen beslöt jag mig för att ansluta till dem. Det var skönt att möta de pigga barnen och skingra tankarna lite. Men här hemma känns det tomt nu. Det är konstigt vilket tomrum en liten katt kan skapa. Och automatiska reaktioner kommer man på sig själv med hela tiden. Går upp på vinden och stänger hastigt dörren så inte katten ska smita upp, Låt inte matrester från lunchen stå framme oskyddade, då kan katten äta av dem…

Vila i frid lille Torsten! Tack för de dryga 7 år som du gladde oss. Jag tror du hade ett bra kattliv de år du fick.

Å ena sidan, men å andra…

Vi har kommit fram till att en hel del kostnader minskar när man blir pensionär. När vi båda jobbade åt vi i allmänhet lunch ute på vardagarna. nu blir det oftast dagens soppa hemma, kostar nästan inget. Lagar mat från grunden och bakar eget bröd. Så det är plus i ekonomin! Men å andra sidan har man tid att shoppa och göra av med pengar på annat. I dag blev det en högtryckstvätt. Extrapris på Jula, så vi ”tjänade” 900 kr. Men vår gamla var ca 15 år gammal och har fungerat dåligt de senaste åren så det var inget onödigt köp. Inte precis kategorin lyxshopping.

I dag är det vår! Till och med ”supervår” enligt kvällstidningarnas löpsedlar. Har hängt tvätt ute på tork både i går och i dag. Det är vårtecken! Solen skiner men det blåser rätt vass vind så man får ha på sig ytterkläder i alla fall. På dagens promenad såg vi den första tussilagon lysande som en sol i dikeskanten. Då blir man glad!

Kvinnohistoria ur min farmors perspektiv

På lördag är det internationella kvinnodagen, 8 mars. Så jag tänkte ge lite kvinnohistoria i dag. Min farmor, född 1897 hade faktiskt körkort, inte så vanligt i hennes generation precis. För det första var det ju inte så vanligt att ha bil, men farfar var vägmästare och familjen hade alltså bil redan på 20-talet. 1937 tog farmor körkort. Enligt hennes egen berättelse hade farfar tjatat ett tag på henne att skaffa det (det kunde väl vara bra med chaufför ibland, kan jag tro). Så en gång när farfar var på tjänsteresa bestämde sig farmor för att överraska honom med ett nytaget körkort när han kom hem. Den praktiska uppkörningen gick fint, det fanns väl inte så mycket annan trafik i vägen. När det var avklarat sa besiktningsmannen: ”Ja, så var det det där med teorin, men det är ju inget för fruntimmer, så det hoppar vi över”. Och så hade farmor sitt körkort! Det var alltså 1937. Sen kom kriget och gengasbilarna och då slutade hon köra bil och tog aldrig upp det igen, trots att hon levde till 1988.

Mer om min farmor: Hon utbildade sig till småskollärarinna och var klar 1920 och fick då sin första tjänst. Lönen hon tjänade tog hennes far hand om och portionerade ut ”på bästa sätt”. När farmor sen gifte sig 1924 och fortsatte att arbeta hade far hand om hennes pengar första året men sen var han säker på att maken var en rekorderlig karl och överlämnade det ekonomiska ansvaret till honom! Man får betänka att gifta kvinnor inte var myndiga förrän 1922. Och lagstiftning och vardagsverklighet går ju inte alltid hand i hand.